.

Inte visste jag när jag gick i sexan att nästa år skulle jag börja gå ut, smaka dricka, testa att röka, och gå på såkallade fester. Och inte fan visste jag att jag i åttan skulle gå ut varje helg, dricka för att det var kul, börja röka, och gå på fester och krök. Ingenting kan man veta i förväg. Allt har sin historia uppåt.
Det börjar med att man skaffar en ny vän eller har en vän, den vännen känner dom här och dom där, och man själv får kontakter med dom som vill ha med oss ut, dom som säger att "här är numret till han som kan fixa vodka", och "i den där butiken kan man köpa cigg fett lätt, och frågar dom hur gammal du är så säger du att du är sjutton och fyller arton om en vecka". Det jag vet är att jag har förändrats under tiden allt i sin tid skett, man får en annan syn på sig själv, man får bättre självförtroende för man vet att det är så här ungdomar gör, dom GÅR ut på helgerna, dom FESTAR faktiskt vid varje tillfälle som går, och dom röker faktiskt för att det ÄR gott, eller för att bli full, eller bara för att man blir bjuden på en cigg och tänker "aja why not".

Vad ingen jävla förälder tänker på är att det finns en anledning till att man gör saker som dom inte vill. Och vadå "ni är för unga för att göra det här"? Ålder är enligt mig verkligen bara en siffra, för igen, man förändras, mognas, får mer medvetenhet som saker, men grejen är att föräldrarna inte har sett den här historian. Dom vet ingenting om hur man blev som man blev och varför man gör som man gör.
Jag har kommit till en punkt där jag är nära på att sluta bry mig om vad jag gör, för jag vet hur det fungerar när dom kommer på mig med saker, det har hänt så många gånger nu. Mina föräldrar får tycka det dom tycker, för i slutändan är det bara en själv som vet varför man har blivit som man blivit och varför man gör det man gör. Blir ni arga för vad vi gör eller för att ni bryr er? Ibland börjar man fan undra.