.

Jag kan vara hur ledsen som helst i min ensamhet och vill inte att någon ska bry sig. Jag vill att någon ska veta eller kanske förstå, men hur ska jag förvänta mig det när jag inte ens vet själv? När allt börjar ställa sig upp faller annat ner bit för bit. Kan inte allt bara vara som det alltid varit? Måste andra människor påverka andras vänskap? Eller rättare sagt, varför påverkas man av andra som gör att man förstör en annan vänskap. Jag tror du vet själv men vill inte inse, utan du ger dig egna bortförklaringar som gör att du känner att du inte gör något fel. Men har man ingen känsla för hur andra kanske känner sig, saknar man medkänsla. Du känner att allt går bra för dig, det är huvudsaken. Men har du inte tänkt på att det är beviset på hur mycket vår vänskap betydde? Det betydde inte mycket för dig, var det så? Du kan inte ens säga att du älskar mig längre, och det gör ont.